Neuropsykiatrisk problematik

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) beror på hur hjärnan arbetar och fungerar.

De vanligaste funktionsnedsättningarna är ADHD, ASD/Aspergers syndrom, Tourettes syndrom och språkstörning. De olika diagnoserna är närbesläktade och det är vanligt att samma person har flera diagnoser. Det finns också hög så kallad samsjuklighet, komorbiditet, av störningar och syndrom som till exempel bipolärt syndrom, ångestsyndrom och depression.


Symptom på NPF

Vi kan alla glömma bort en tid att passa och ha svårt att koncentrera oss någon gång ibland. Det är först när svårigheterna är så stora att de kraftigt påverkar individens utveckling och möjligheter att fungera i samhället som det handlar om en funktionsnedsättning. Personer med NPF har ofta svårigheter med:

  • reglering av uppmärksamhet
  • impulskontroll och aktivitetsnivå
  • samspelet med andra människor
  • inlärning och minne
  • att uttrycka sig i tal och skrift
  • motoriken

Orsaker till NPF

Ärftlighet

Forskning tyder på att det finns en ärftlig benägenhet att utveckla neuropsykiatriska problem. Det finns vissa faktorer som ökar sannolikheten för NPF. Vanliga riskfaktorer är påfrestningar under graviditeten, komplikationer under förlossningen och för tidig födsel. Näringsbrist i moderkakan eller tidig hjärnhinneinflammation är också riskfaktorer. De flesta barn som har varit utsatta för någon riskfaktor utvecklas dock helt normalt. Det finns också sjukdomar vars symtom i sällsynta fall kan uppfylla kriterierna för en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Det gäller vissa kromosomavvikelser, epilepsi och några ämnesomsättningssjukdomar.

 

 

Miljöpåverkan

Dålig uppväxtmiljö kan inte orsaka neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Däremot kan en ogynnsam omgivning förvärra problemen. Det fungerar också tvärtom. En bra miljö med förstående anhöriga, vänner, lärare, chefer och arbetskamrater, underlättar och minskar symtomen samt gör det lättare att leva med funktionsnedsättningen.

 

Småbarn

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ger sig ofta till känna under barndomen. Ibland märks problemen tydligt redan under de första åren, ibland rör det sig om lindrigare svårigheter som bara kommer till uttryck i vissa situationer. Ett tidigt tecken kan vara att barnet inte lär sig tala inom förväntad tid. Många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är påtagligt överaktiva. De har ovanligt svårt att sitta still, hoppar från en aktivitet till en annan och hamnar lätt i konflikter med andra barn. De kan också vara alltför passiva, drömmande och tidvis avskärmade. De kan ha svårt att anpassa sig till en grupp och svårt att förstå hur man gör när man leker. Vissa barn kan få häftiga utbrott utan att omgivningen förstår varför och en del barn är motoriskt klumpiga.

Leva med NPF

Skolbarn

I skolan ställs krav på att kunna anpassa sig och följa uttalade och outtalade regler. Därför blir neuropsykiatriska problem ofta synliga i samband med skolstarten. Det är lätt att barnen missförstås som bråkiga och det är vanligt att de hamnar i konflikter med sina klasskamrater. Många av barnen har dessutom inlärningssvårigheter. Det kan vara läs- och skrivproblem, svårigheter att förstå eller koncentrationssvårigheter.

Tonåringar

Ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar hamnar ofta utanför den sociala gemenskapen. De impulsiva hamnar lätt i olämpliga kamratgäng och de inåtvända blir ofta ensamma, såvida de inte kan bevara kompisrelationer genom sina intressen. Många har dåligt självförtroende och några drabbas av depressioner. Därför är det väldigt viktigt med stöd, vägledning och närvarande vuxna under tonåren.

 

 

Vuxna

När tonårstiden är över upplever många en förbättring förutsatt att de fått rätt hjälp och stöd. NPF växer inte bort, men genom mognad och livserfarenhet lär sig många att kompensera sin funktionsnedsättning. Undersökningar som följer upp vuxna med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar visar tyvärr att många är sjukskrivna eller har varaktig sjukersättning på grund av stresskänslighet och utmattningssyndrom.